Ändringar i sjukförsäkringen från 1 februari 2022

Från den 1 februari 2022 gäller ett antal ändringar i socialförsäkringsbalken som får betydelse för arbetstagarens rätt till sjukpenning. Det rör sig bland annat om arbetstidens förläggning vid partiell sjukpenning och utökade möjligheter att inte prövas mot hela arbetsmarknaden för rätten till sjukpenning efter 180 dagar. Det finns även nyheter om prövningen av äldre försäkrades rätt till sjukpenning, förlängt undantag för prövning av rätt till sjukpenning vid uppskjuten vård och utökade möjligheter för behovsanställda att få arbetsförmågan prövad mot behovsanställningen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Möjlighet till flexibel förläggning av arbetstid vid partiell sjukpenning
Ytterligare möjlighet att skjuta upp bedömningen mot normalt förekommande arbete vid prövning av rätten till sjukpenning
Äldre försäkrades arbetsförmåga ska inte bedömas mot normalt förekommande arbeten
Förlängt undantag från bedömning mot normalt förekommande arbete vid uppskjuten vård eller rehabilitering
Utökade möjligheter för s.k. behovsanställda att få arbetsförmågan bedömd mot “behovsanställningen”

1. Möjlighet till flexibel förläggning av arbetstid vid partiell sjukpenning

Gällande regelverk vid partiell sjukpenning utgår från att arbetstiden reduceras lika mycket varje dag motsvarande arbetsförmågans nedsättning. Avsteg kan endast göras när en annan förläggning av arbetstiden är medicinskt motiverad. En mer generell möjlighet att förlägga arbetstiden mer flexibelt vid partiell sjukpenning införs i syfte att förbättra möjligheterna till återgång i arbete. Behovet av annan förläggning av arbetstiden kan motiveras av arbetsuppgifternas karaktär, eller av att den försäkrade har ansträngande arbetsresor, då hans eller hennes krafter räcker bättre till om resor till arbetet veckans alla dagar inte behöver göras. Gällande praxis om bedömning utifrån en period om två veckor ska även gälla fortsättningsvis. Finns skäl i det enskilda fallet bör dock bedömning göras utifrån en längre period. Sådana skäl kan exempelvis hänga samman med sjukdomens art, den försäkrades arbetsförhållanden, kommunikationer och restidens längd. Ytterst är det arbetsgivaren som utifrån verksamhetens behov bestämmer hur arbetstiden förläggs. Försäkringskassan förväntas att inom ramen för sitt samordningsansvar, vid kontakt med arbetsgivare och sjukskrivande läkare, ta upp frågan om arbetstidens förläggning. Lagändringen träder i kraft den 1 februari 2022 och tillämpas även för sjukperioder som påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelsen tillämpas dock första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar från och med ikraftträdandet.

2. Ytterligare möjlighet att skjuta upp bedömningen mot normalt förekommande arbete vid prövning av rätten till sjukpenning

Ytterligare undantag vid prövning av rätten till sjukpenning införs dag 180 till dag 550 i sjukperioden. Prövningen vid dag 180 av den försäkrades arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden ska skjutas upp om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl grundas på att den försäkrade förväntas återgå i arbete hos arbetsgivaren före dag 550 i sjukperioden. Enligt redan gällande regler finns även en möjlighet att skjuta upp prövningen mot normalt förekommande arbete från dag 180 till dag 365 i de fall där övervägande skäl talar för återgång i arbete hos ordinarie arbetsgivare. Utvidgningen av undantaget vid prövning mot normalt förekommande arbete från dag 180 till dag 550 utgår från att särskilda skäl talar för sådan återgång i eget arbete. Detta innebär att två undantagsbestämmelser kommer att gälla och vara tillämpliga parallellt från dag 180 till dag 365 i ett sjukfall. För att Försäkringskassan ska kunna skjuta upp bedömningen av den försäkrades nedsatta arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbete behöver det finnas en välgrundad anledning att anta att återgången kan ske före dag 550, vilket kan förväntas innebära att Försäkringskassan i större utsträckning kommer söka samverkan och informationsutbyte med arbetsgivare. Den nya undantagsbestämmelsen träder i kraft den 1 februari 2022 och tillämpas även på sjukperioder som påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelserna tillämpas dock första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar från och med ikraftträdandet.

3. Äldre försäkrades arbetsförmåga ska inte bedömas mot normalt förekommande arbeten

För en försäkrad som har uppnått den ålder då inkomstgrundad ålderspension tidigast kan lämnas, för närvarande 63 år, ska bedömningen av arbetsförmågan efter dag 180 inte bedömas mot normalt förekommande arbeten. Istället ska arbetsförmågan bedömas mot arbete hos arbetsgivaren eller mot annat lämpligt arbete som är tillgängligt för arbetstagaren. Undantaget gäller fram till den tidpunkt då den försäkrade tidigast kan ta ut garantipension. Lagändringen träder i kraft den 1 februari 2022 och tillämpas även för sjukperioder som påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelsen tillämpas dock första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar från och med ikraftträdandet.

4. Förlängt undantag från bedömning mot normalt förekommande arbete vid uppskjuten vård eller rehabilitering

Bedömningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete efter dag 180 och 365 ska skjutas upp om den försäkrades vård eller rehabilitering har försenats på grund av effekterna av sjukdomen covid-19 och övervägande skäl talar för att arbetstagaren efter vården eller rehabiliteringen har slutförts kan förväntas återgå i sitt vanliga arbete i samma omfattning som före sjukfallet. En försening av vård eller rehabilitering ska anses vara orsakad av effekterna av covid- 19 om inte utredningen i ärendet visar annat. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 2022 och tillämpas även för sjukperioder som påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelsen tillämpas dock första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar från och med ikraftträdandet.

5. Utökade möjligheter för s.k. behovsanställda att få arbetsförmågan bedömd mot “behovsanställningen”

En så kallat behovsanställd ska få sin arbetsförmåga bedömd mot “behovsanställningen” om det kan antas att han eller hon skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade blivit sjuk. Begränsningen i belopp som gäller sjukpenning för den som är arbetslös ska inte gälla för sådan “behovsanställd”. Efter dag 90 i sjukperioden ska dock den “behovsanställdes” arbetsförmåga bedömas mot normalt förvärvsarbete. Vid tillämpningen av socialförsäkringsbalkens bestämmelser om sjukpenning avses med “behovsanställd” en försäkrad som vid behov kallas in för att arbeta i en tidsbegränsad anställning eller som är anställd för att arbeta vid behov. Lagändringen innebär att “behovsanställd” som saknar anställning eller inbokade arbetspass inte ska bedömas som arbetslös och prövas mot normalt förekommande arbete, utan ska bedömas mot tidigare “behovsanställning” om det kan antas att han eller hon skulle arbetat som frisk. Lagändringen träder i kraft den 1 februari 2022 och tillämpas även för sjukperioder som påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelsen tillämpas dock första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar från och med ikraftträdandet.